När friskolereformen infördes på 1990-talet talade man om valfrihet, pedagogisk mångfald och lokalt engagemang. Många av de första friskolorna startades också av lärare, föräldrar och ideella stiftelser. Trettio år senare ser ägandet helt annorlunda ut. I dag domineras skolmarknaden av ett fåtal stora koncerner, ofta med komplexa ägarstrukturer och internationella kopplingar.
De största privata aktörerna inom skolan är AcadeMedia och Internationella Engelska Skolan, båda med utländsk aktiemajoritet. En tredjedel av alla friskoleelever går i någon av deras skolor. AcadeMedia och de norskägda koncernerna Norlandia och Dibber är några av de största aktörerna på den privata förskolemarknaden.
Många av skolkoncernerna har starka politiska band. Flera av dem har ägare som tidigare varit politiskt aktiva. Två koncerner ägs av arkitekterna bakom själva friskolereformen. Tidigare ministrar, statssekreterare och riksdagsledamöter har uppdrag i styrelser eller jobbar som höga chefer inom koncernerna.
Det här har skapat ett nätverk där före detta beslutsfattare bevakar det system de själva varit med och infört. När ägare med ekonomiska intressen möter tidigare politiker uppstår en form av politisk-ekonomisk symbios som gör systemet mycket motståndskraftigt mot förändring. Forskare menar att marknadsskolan fortlever tack vare ett starkt särintresse som är välorganiserat och ett framgångsrikt arbete från lobbyister.
Samtidigt har ägandet blivit alltmer anonymt. En betydande del av aktierna i de stora koncernerna ägs av utländska institutionella investerare – pensionsfonder, investeringsfonder och riskkapitalbolag – vars enda mål är finansiell avkastning.
Koncentrationen av ägande innebär också att beslut om svensk skola fattas allt längre bort från klassrummet. När en rektor får direktiv från en börsnoterad koncern styrs verksamheten inte av lokala behov utan av koncernens ekonomiska mål. Skolmarknaden har därmed gått från mångfald till monopolliknande struktur – ett fåtal ägare kontrollerar stora delar av utbildningssystemet.
Fakta
- Ett fåtal stora koncerner dominerar friskolor och privata förskolor.
- Många ägare och toppchefer har starka politiska kopplingar.
- En växande del av aktierna ägs av utländska fonder med renodlat avkastningsmål.
- Nätverket av ekonomiska intressen och politisk erfarenhet gör systemet svårförändrat och fjärmar besluten från klassrummen.